Varför?
Fan vilka problem man ska ha hela tiden.. Nu är det så att jag har hamnat i en kärlekstriangel vilket jag hatar. Den första killen har jag träffat några gånger och vet inte vad jag känner för honom riktigt. Han kan få mig att må bra vissa dagar men vissa dagar får han mig verkligen att må värre än skit. Vi har typ ingenting gemensamt. Det enda jag tror vi har gemensamt är sex och att vi båda vill ha barn. Men dom gångerna då vi har träffats så har vi kollat på film hela tiden och inget annat.
Den andra killen är jätte bra han får mig att känna mig levande och glad han får mig att skratta fast jag mår dåligt. Jag vet inte hur jag ska göra och hatar verkligen att hamna emellan sånt här. Jäffla skit säger jag bara :P
Sorry om jag delar med mig om lite mer privata saker men samtidigt så skiter jag i vad ni tycker och tänker om vad jag skriver här. Jag är iaf mig själv och säger bara som det.
I helgen blev det fest iaf och så vart pappa sur för att jag ville in till stan och träffa kompisar, varför blir man sur över en sån sak för? Jag menar du har varit hemma i över ett år och under den tiden så har jag knappt varit inne i stan och träffat mina kompisar eller vart på fest. Är det så det ska vara? Att jag som är äldst bland barnen ska behöva tvingas till att vara hemma medans dom andra får vara i stan och träffa kompisar och göra typ vad dom vill är det verkligen så det ska vara? :S för fan jag är snart 21 och får inte ens bestämma över mitt egna liv!?! Förstår mig inte på det här längre. Om jag är i stan så blir du sur, är jag hemma och kollar på film så blir du sur så hur i helvete vill du ha det? Jag vågar ju knappt prata med min egna pappa längre :(
Fyfan jag hoppas verkligen att allt blir bättre nu när pappa har börjat jobba annars vet jag inte vare jag gör..
Hoppas ni har det bättre än vad en annan har det...
Bye bye
